När jag lastat ur bilen och gjort mig hemmastadd åkte jag iväg för att reka platsen nere vid Kullabergs fyr där jag tänkte fota. Det var busslaster av folk där men av tidgare erfarenhet från liknande platser så var jag ganska säker på att det skulle vara tämligen folktomt när solen gick ner. Efter att ha rekat i någon timme beställde jag en hamburgetallrik i kiosken vid fyren. Trots att det bara var två nummer framför mig tog det hela tjugo minuter innan den var klar! De som jobbade hade ingen simultanförmåga över huvud taget, ger mej fasen på att dom friterade pomfritten ett och ett... Inget ställe jag rekomenderar! När jag så äntligen fick ätit körde jag tillbaka till campingen och inväntade kvällen.
Strax efter sju åkte jag tillbaka och begav med ner mot klipporna på uddens norra del. Det rullade in en del dyningar som bröt fint när dom närmade sig den steniga kusten och på himlen började soldiset försvinna och molnen att bildas. Efter någon timma var himlen full med livliga moln och ytterligar någon halvtimma senare tittade solen igenom molntäcket vid horisonten. Den gav mig en kvart med perfekt fotoljus.
Jag stannade dock kvar och fotade i någon halvtimme till eftersom ljuset kommer tillbaka ibland när solen nedanför horisonten träffar molnen underifrån. Då kan man ett helt fantastiskt ljus med väldig fina färger. Vägen tillbaka till bilen passade jag på att ta några kort av själva fyren. Inte för att dom skulle bli så fantastiska utan mest för att få en anledning till att stanna till och vila. Det var varmt och svettigt att traska tillbaka även fast solen hade gått ner för länge sedan.
Inlägg
